I huvudet/toppen elohim… (1 Mosebok 1:1 RBT)
Ty Köttets inriktning är död, och Andedräktens inriktning är zoe-liv och en frid. Romarbrevet 8:6 RBT
Inriktning dikterar allt från början. Och därför började inriktningen vid ”begynnelsen”. När det hebreiska ordet ”reshith” tolkades betyda ”begynnelsen”, började inriktningen för resten av Bibeln. ”Reshith” är i själva verket det feminina substantivet för ”topp” eller ”huvud”. Det är toppen av ett berg inte ”för länge sedan”. Det maskulina ”rosh”, som betyder ”huvud”, översattes korrekt som ”huvud”, men när det gällde henne, reshith, höll sig männens inriktning undan. Otaliga (tusentals) missar följde i tolkningens och översättningens värld, allt eftersom hon omöjligen kunde vara ursprunget. Resultatet är det gyttjiga kaos som översvämmar världen omkring dig och kallas ”Bibeln”. Den är omöjlig att förstå, och ytterst svår att ens läsa (därav marknadsföringen av otaliga ”översättningar” som använder häpnadsväckande hantverk). Utöver det finns ett obestridligt uppenbart vittnesbörd inför världen: den lämnar människor tandagnisslande i mörkret, ensamma, hatiska, sorgsna och ändlöst vältrande sig. Dyn är så tjock att de aldrig kan vara lyckliga. I sammankomsterna täcks det mörkrets helvete som de lever i över av en ljusets mask. Oavbrutet rädda för det okända, för varje sväng, kan de inte stoppa sina egna ångestkänslor. Det är den värsta sortens lögn när du ljuger för dig själv, än mindre för andra. Därtill har det skapat en mängd lögnare, mördare och tjuvar, alltför många för att räknas. Det sjöd av död. Det har blivit en bok av blod ända upp till ”hästarnas betsel”.
Om inriktningen är fel från början, missas allting. Och således är Hela Verket en Miss.
Strong’s nr 7225, reshit, [femininum] huvud. Detta är femininumformen av rosh, nr 7218. Roten till dessa ord används inte, men betyder att skaka, darra. Förstått som att betyda ”huvud” (eftersom det skakar) och här länge tolkat som en abstrakt, odefinierad ”begynnelse”.
Genom hela de hebreiska texterna används detta ord ”huvud” i betydelsen ”källflöden”, det vill säga en källa, eller en bergstopp. En ”källa” skulle kunna uppfattas som en ”begynnelse”, men innebörden är inte den vanliga tidens, och det finns inget i texterna som skulle indikera att rosh/reshit är relaterade till kronologisk rumtid. Faktum är att man bör veta att det inte finns något ord för ”tid” i betydelsen klocktid, atomtid, kronologisk tid eller rumtid på hebreiska. Det finns endast läglig tid, bestämd tid, årstid, menstruationstid, då, nu, evighet, och morgondagens tid, kvällens tid. Se nr 6256. Om något är det relaterat till tidens centrum eller öga.
Författaren valde den feminina formen av huvud. Varför? Här ligger kanske Bibelns mest gåtfulla mysterium. Det finns många rotverb som är symmetriska, och de är det avsiktligt. Anmärkningsvärda sådana är hayah (att bli), nun (att fortplanta), och harah (att avla). Dessa är några av de mest betydelsefulla i hela det hebreiska språket. De återspeglar motsatser eller positiva-negativa, typ-antityp-sidor. Med de enskilda bokstäverna som ledtråd:
היה hayah: [Se – handen – Se] att bli
נונ nun: [säd – plugg/spik – säd] att fortplanta
הרה harah: [Se – huvud – Se] att avla
Den tidiga hebreiska bokstaven ר resh:
huvudMarias namn togs från det hebreiska miryam (Strong’s nr 4813) och har innebörden ”bitter” från hebreiskans marah och ”uppror” eller ”rebell”. Hon strider med sig själv.
Bitter (”Maria”), som reste sig upp i dessa dagar, fördes med hast till bergslandet, till Den Prisades Land (”Juda”), och hon gick in i huset hos Han Som Är Ihågkommen (”Sakarja]”) och hälsade Gud-är-Sju (”Elisabet”)…
Och hon ropade med en mäktig röst och sade: ”Välsignad är frukten av din buk, och varifrån kommer detta till mig, att min Herres moder har kommit till mig? Ty se! när rösten av din hälsning föddes in i mina öron, spratt barnet upp i jubel inom min buk… (Lukas 1:39-44 RBT)
Som ett gossebarn uppslukat i buken, som spritter upp när det hör Elisabets (Gud är Sju) hälsning.
Bitter (”Maria”) hör hälsningen från Gud är Sju (”Elisabet”)
Se Se
Med denna förståelse skulle ”I huvudet” hänvisa till själva avlelsen av livet. Livet avlat. Elohim avlad. Eva, ”De Levandes Moder”. Moder till hela det eviga livet. Föreställ dig hur vacker hon måste vara, när hon uppenbarar sig i all sin härlighet, när hon själv stiger ner från berget?